Verkigen inte många dagar kvar till studenten och de flesta skulle ju vart superglada och förväntansfulla. Jag känner mig mest stressad, visst det är väl kul att snart har man gått ut hur gymnasiet, en ny tid i livet närmar sig, jag ska t.ex söka in till högskolan vilket i sig oxå är stresigt för tänk så kommer man inte in på de man vill är där man vill och måste vänta ett helt nytt år på en ny chans. Jag vill så gärna flytta hemifrån, till en ny stad och börja om på en ny kula. Vill inte bara hamna i västerås eller falun, vill längre bort än så. Drömmen är ju att plugga i Göteborg men det är ju inte den lättaste skolan att komma in på och jag har ju inte gjort högskoleprovet och nu är de försent för att anmäla sig till vårens högskoleprov, ska inte klaga, har mig själv att skylla. Sen så oroar man sig för att man sumpar betygen och tänk så tar man inte examen.. Så mycket stress när man verkigen känner att nu närmar det sig. Sen ångesten över allt man inte gjort och och allt man ska hinna med, betygen sätts liksom i maj och man vill inte sitta sista veckan innan deadline och ha en berg av skolarbeten som inte är klara.. Det hjälper inte heller att det alltid dyker upp nåt som gör att man åker ner på botten igen och man orkar inte göra ett dugg.. det är verkligen motivation på topp.. !! 

 

Nu ska jag sätta på musik och städa och därefter ska jag iaf försöka dra igång lite plugg.. uppsats som ska in denna vecka har jag för mig. plus lite annat som jag behöver ta igen.

P.s. sista veckan och sen är de lov + att en big surprise komma kanske dyka upp i slutet av sportslovet men de får ni reda på då om de går igenom! Chao.